Idag har varit en tuff dag, var iväg på min morbror/gudfars begravning. Det var en fin stund i kyrkan och vacker sång av en kvinna *Sailing *Vem kan segla för utan vind *Jag trivs bäst i öppna landskap. Jag tror mina tårar rann konstant från början tills vi tagit farväl vid kistan.
Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm. En droppe som faller i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens färg en minut.
Brister och faller, och drömmen är slut.
När vi kom hem så kilade jag över till grannarna och fick jag ta en snabb bastu, var skönt och behövligt. Sen gick jag hem fixade pannkakor och har tagit det lugnt.
1 kommentar:
Hej vännen.
Det är alltid tungt med begravningar. Men nu är det över och du har massor av vackra minnen kvar.
Pannkaka ja, inte så dumt att avsluta dagen med.
Ha en fin fortsatt kväll vännen.
Kramen Synnöve.
Skicka en kommentar